På medeltiden fanns odlingsbar jord endast i anslutning till vattendragen – husbehovsodling av brödsäd och rotfrukter och kanske lite lin. I övrigt var det skogs- och hedmark bäst ägnad för kreaturs- och fåravel.
Dalen var dessutom en gränsbygd med återkommande plundringar av såväl egna som fiendehärar. Jorden räckte inte till för försörjningen, husbehovshantverken blev nödvändiga binäringar.
Handel och hantverk var borgarprivilegier men redan på 1300-talet var handel med egentillverkade produkter tillåten. Dock bara efter passage av godkända marknads- eller stadsportar där staten tog upp sin tull.